Hemlängtan

img_0096img_0232img_0234Ohana 

Livet är lite av en bergochdalbana. För några dagar sen kände jag mig på topp och idag har jag haft riktig ordentlig hemlängtan. Jag har umgåtts med Barts föräldrar i två dagar och idag pratade jag med mamma och pappa för första gången på en vecka så idag slog hemlängtan lite extra hårt. Att inte få krama om sin familj på en månad är ganska heavy och dessutom sen umgås mycket med någon annans föräldrar gör det svårt att inte sakna sin familj (och vänner förstås). När jag är hemma med min familj eller vänner kan jag ju vara precis mig själv. Jag kan kasta mig på soffan, vara lite cranky, prata om vad som helst och inte känna någon press över att vara ”perfekt”. Jag vill ju göra ett gott intryck när jag är med Barts föräldrar och inte visa när jag är ledsen, trött, på dåligt humör osv. Så idag när de åkte hem bröt jag ihop. Jag stod i köket och lagade middag och så började tårarna bara rinna ner för mina kinder. Jag sprang in på tuppen och grät tyst för mig själv en stund och sen tvingade jag mig själv att gå ut och krama om Bart. Jag vill inte verka svag framför honom så därför tog det en stund före jag vågade gå ut. Nu känns det lite bättre som tur, ibland måst man bara få gråta ut. Jag antar att sånhäna dagar kommer och går, men nu skulle jag bara vilja krama om alla hemma i Finland. Puss och kram, jag saknar er! ❤10457765_10153122141311978_1464786396173704267_n-kopia

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s